Verken på Aura Saarikoskis utställning Grey Mélange fick sin början av en händelse efter en fest för tre somrar sedan. På vägen hem från festen grät konstnären, omfamnad av en tröstande vän. En fläck av mascara och tårar bildades vid hjärtat på tröstaren. Ingen lade skjortan i tvätten och den började samla på sig betydelser. Fläcken på T-skjortan har fungerat som ett negativ för Saarikoski, som hon har kopierat på utställningens verk och återgett på T-skjortor som finns att köpa under utställningen. Annanstans i galleriet bär T-skjortor, handfärgade i olika gråa nyanser, texter på skjortbröstet som belyser situationen turvis ur två olika berättares synvinklar. På utställningen bildas en intim diskussion runt fläcken om hur ett autofiktivt verk byggs upp, om etik och om berättarröstens inflytande på historiens gång.

I sina verk grubblar Saarikoski över var ett självbiografiskt verk sist och slutligen finns och vem det är som talar i verket, samt vems roll det är att vara en biperson och vem som får vara verkets huvudperson. Minnesbilderna av händelsernas gång fördunklas med tiden och berättelser lever vidare genom dem som berättar historierna. På utställningen förmedlas berättandets subjektivitet –   att berätta en viktig upplevelse begränsas oundvikligen av den egna synvinkeln. Som bakgrund till utställningens verk fungerar en personlig upplevelse av sorg, men för konstnären är ett centralt tema på utställningen också tröst. Verket får en att tänka på hur djupt gripande det är att i sorgen få luta sig mot en annan. Fläcken på skjortan bär vittne om sorg, tröst, omsorg och närhet. Men vad händer när det personliga blir offentligt i form av ett konstverk och återges som ett klädesplagg som vem som helst kan bära?

Ett ljusläckage på svartvit film har för utställningen tryckts på ett sidentyg – läckan är som ett landskap som går från vitt till svart genom nyanser av grått. Då Saarikoski kombinerar element som är typiska för hennes arbetssätt – självbiografi, fotografi och gråa toner – kopplar de till tidigare verk, där hon bl.a. sökt dimmans tätaste punkt. Material som har att göra med analogt fotografi framträder på utställningen i snedvridna roller. Fotografens verktyg – ett gråkort – med hjälp av vilket färgerna i ett fotografi neutraliseras så att de motsvarar fotograferingssituationens tonskala, har av konstnären förstorats till ett fyra meter stort tygtryck, som ostyrigt glider ner på golvet. Gråkortet, som konstnären en gång i tiden har fått av sin pappa, har genom åren förlorat sin pålitlighet, och duger inte längre som ett mätinstrument. I utställningens kontext börjar gråskalan i stället återspegla sorgens många nyanser.

Aura Saarikoski är bildkonstnär och skribent från Helsingfors. Hon har utbildats till bildkonstnär på Konstakademin vid Åbo yrkeshögskola 2012 och till magister i bildkonst från programmet för fotokonst vid Aalto-universitetet 2017. För närvarande avlägger hon sin doktorsexamen i fotokonst på Aalto-universitetet och studerar kreativt skrivande vid Kriittinen korkeakoulu. Saarikoski har hållit flera separatutställningar och deltagit i många grupputställningar. Saarikoskis bokdebut, Harmaita päiviä / Gray Days (Parvs 2020), som kombinerar fotokonst och essäistik och upplevelsen av dimma, belönades med Finska konstföreningens Edvard Richter-pris år 2020. Saarikoskis essä om autofiktivt fotografi publiceras i essäsamlingen Jälki – Kirjoituksia valokuvasta i april 2022 (redaktör Hanna Waselius, förlaget S&S). Saarikoski har hållit en separatutställning på Hippolyte Studio år 2015.

Utställningen har fått stöd av Centret för konstfrämjandet och konstnärens arbete har understötts av stiftelserna Alfred Kordelinin säätiö och Linnamon säätiö.

Aura Saarikoski
Grey Mélange

Fotogalleri Hippolyte
7.–30.1.2022

bild: Aura Saarikoski