Grottan är som en spegel som tittar tillbaka, en spegel med ögon, en spegel som är privat, som är min. I spegeln syns en ocean, något som rör sig, som inte kan stoppas, ett blått, brunt, grönt, grått, tungt, blött, ändlöst hav. Grottan är min, min, min, och kan inte delas med andra. Grottan är min kropp, och min kropp dryper av vätskor, blir sakta äten av havet, en kyss i taget, saltet slickar mina fötter, väntar i stillhet, och jag flödar och följer med tills jag blir havet, en sten som långsamt faller sönder och överlämnar sig åt havet. Havets yta är en spegel som inte stannar upp, som alltid tittar tillbaka, vattendropparna stiger upp från dess yta.
– Emilia Pennanen
Emilia Pennanens utställning Solspinnare (Rosa Rocha) är en helhet som utgörs av fotoskulpturer. I utställningen undersöker Pennanen vad landskapet består av och hur det kan avbildas på ett nytt sätt. I verken betonas konstnärens vision om kopplingen mellan femininitet och natur, och hur förhållandet mellan dessa tar sig uttryck som en okontrollerbar kraft utom räckhåll för människan. I de mångmateriella verken begrundas spänningen mellan att se ett landskap och att uppleva en plats.
I fotoskulpturerna kombineras landskapsfotografier som med digitala och analoga tekniker tryckts på silke. Bildmaterialet består av detaljer som bygger upp landskap, till exempel kalk- och sandstenar, Atlantkusten och dess växtlighet, snäckskal och fossiler samt självporträtt i landskapet eller med dess beståndsdelar. Pennanens intresse för mångmaterialitet som en del av fotograferandet grundar sig på hennes vilja att förmedla den sinnlighet som hör till upplevelsen av en plats. Bilderna som tryckts på textiler, ramarna som formats av trä och skulpturerna som gjorts av gjuten gips anspelar på beröring och naturens former som till exempel bergytor, stenar och grottor samt den oupphörligt brusande oceanen som formar dessa.
Pennanen började arbeta med verkhelheten i Portugal, i närheten av Atlantkusten. Vistelsen där fick henne att i detalj börja fundera på sitt förhållande till oceaner, berg och andra landskap som anses vara majestätiska. I dessa landskap finns den kraft som Pennanen karakteriserar som feminin, som både formar och bryter ner livet. Enligt konstnären följer denna fria och könlösa kraft inga heteronormativa mönster. Inspirationen kommer från myten om vattnets gudinna Nabia som hon blev medveten om i Portugal. Pennanen uppfattar Nabia som en laddad blandning av skönhet, slemmighet, vattnighet, skräck och kärlek. Kraften finns i naturens oavbrutna kontinuum, som är okontrollerbart, föränderligt och föds på nytt. Med hjälp av myten undersöker Pennanen kopplingar mellan natur och femininitet. Dessa kontrolleras och formas ofta för att uppfylla olika behov och målsättningar.
I utställningen undersöker Pennanen också begränsningarna som hänger ihop med det traditionella landskapsfotografiets tvådimensionella yta, som ofta skapar distans mellan betraktaren och naturen. Hennes arbete kretsar kring att hitta nya sätt att se landskapet med hjälp av fotokonst, att avvika från landskapsfotograferingens tradition och att granska landskapet på nära håll och från många olika synvinklar.
Emilia Pennanen (f. 1990) är en fotokonstnär som bor i Helsingfors och arbetar med fotografi, skulptur, text och ljud. I sina mångmateriella verkhelheter undersöker hon kopplingarna mellan kroppslighet, landskapsfotografi, sinnlighet, natur, minne, närvaro och femininitet. Experimentella metoder som överskrider fotografiets gränser är centrala i hennes arbetsprocess. Pennanen har avlagt konstmagisterexamen i fotokonst vid Aalto-universitetet (2022) och bildkonstkandidatexamen vid Maryland Institute College of Art i Förenta staterna (2014). Pennanens verk har visats på utställningar i Finland, Portugal, Förenta staterna och England.
Centret för konstfrämjande har stött utställningen och konstnärens arbete.
Verkens växter har samlats i naturen tillsammans med den portugisiska örtkonstnär örtkännaren och konstnären Noa P. Mendes.
Pennanen har skrivit essän Ruusukivi, som återger hennes konstnärliga process under arbetet med utställningen Solspinnare (Rosa Rocha). Texten har publicerats på plattformen Uumen: https://uumen.art/
Emilia Pennanen
Solspinnare (Rosa Rocha)
11 mai–2 juni 2024
Hippolyte Studio
bild: Emilia Pennanen, Luola, peili, 2024