Janne Riikonens utställningshelhet är en visuell studie av svensk graffitikultur. I sin utställning When Everything Comes Together, but Nothing Makes Sense betraktar Riikonen särskilt dem som gör graffiti och deras engagemang i den riskabla urbana konströrelsen.

Sedan graffitin kom till Sverige i mitten av 1980-talet har hundratals, kanske tusentals graffitimålare – eller vandaler – ägnat sina liv åt konstformen. Genom sina målningar uppnår ”graffarna” respekt och beundran inom en egen, ganska liten gemenskap, samtidigt som de allmänt ses som samhällets förtret. Graffarnas våghalsighet, engagemang och dragning till risktaganden ökar individens status inom gemenskapen. Att måla tåg, som man började med på 1970-talet i New York, är inom graffitikulturen en av de mest uppskattade formerna av graffande. Risken att bli fast är hög, men äran och adrenalinkicken håller den hängivna målaren i sitt grepp.

Riikonen blev intresserad av graffitikulturen redan som ung. Konstnären drogs särskilt till graffitins stämplande karaktär i stadsmiljöer. Riikonen har fotograferat svensk graffitikultur under fyra års tid (2015-2019) och fokuserat på tre huvudteman. Projektets tyngdpunkt ligger i ärliga personporträtt, som fokuserar särskilt på de som gör graffiti och hur de upplever sin ställning i samhället. Som bakgrund för porträtten fungerar platser där personerna blivit fasttagna, skadat sig, fördrivit tid som barn eller bara joggat med familjen. Utställningens actionbilder berättar om målarnas engagemang i sin hobby och ger utomstående möjlighet att kika in i graffitivärlden. En tredje dimension till helheten tillförs av bilder på offentliga platser där graffiti tvättats bort. Verken väcker frågor kring nödvändigheten i att tvätta bort graffiti och kring en viss sorts subjektivitet i stadsmiljön.

Graffitikulturen har på senare tid mött en bredare förändring i samhällsattityderna och förhållningssättet till graffiti har blivit mer liberalt, även på lagstiftningsnivå. Å andra sidan fokuserar samhällsdiskussionen om graffiti fortfarande oftast på kostnaderna för att tvätta bort graffiti, medan graffitimålarna själva förblir okända figurer. Riikonen försöker genom sina verk öka kunskapen om och förståelsen för graffitikulturen och samtidig bryta stereotypier om konstformens utövare som unga marginaliserade män. Personerna i verken förblir anonyma, men de presenteras inte heller med graffitipseudonym. På det här sättet vill Riikonen betona deras jämlika status i samhället oberoende av kulturens inre hierarkier.

Janne Riikonen (f. 1988) är frilansfotograf och jobbar i Stockholm, Sverige. Han har en kostmagisterexamen från Mittuniversitetet i Sverige. Riikonen har också grundat fotobokförlaget Kult Books. I sitt konstnärliga arbete intresserar sig Riikonen för frågor kring rättvisa, mänskliga rättigheter och globala fenomen. When everything comes together but nothing makes sense har tidigare visats bl.a. på fotomuseet Fotografiska i Stockholm som en del av utställningen Fotografiska Talent 2018. Projektet ges också ut som en fotobok med namnet Personalia i augusti 2019. www.janneriikonen.com

Janne Riikonen
When Everything Comes Together, but Nothing Makes Sense
Hippolyte Studio
9.8.–1.9.2019
Öppet: tis-fre 12-17, lö-sö 12-16

bild: Janne Riikonen, portrait_18_75_01