Juliana Irene Smith Lactose Intolerant 4.–27.8.2023

Fotogalleri Hippolyte

Verken i Juliana Irene Smiths utställning Lactose Intolerant behandlar trauman – intergenerationella och verkliga – samt återhämtningsprocesser. Konstnären är en produkt av sin mors våldsamma trauma; familjelivet präglades av utnyttjande och konstnären upplevde våld också utanför hemmet. Smiths entydiga önskan är att dessa trauman inte ska överföras till hennes barn.

Utställningens namn (laktosintolerant) hänvisar till olika problem som kan uppstå i relationen mellan mor och barn – oberoende av om barnet ammats eller inte. För närvarande finns det inget ord för ”livmodersintolerant”, även om det i konstnärens fall skulle vara mer träffande, med tanke på hur traumat ärvs via gener och beteende. Smith framhäver att ett sådant ord inte skulle ha den humoristiska nyans som finns i hennes verk, och som fungerar som en skyddande barriär både för henne och betraktaren. Smith strävar till total öppenhet, och medger därför också att hennes favoritmat råkar vara ostfondue.

Smith anser att trauma är ett tydligt ord som berättar något utan att förutsätta ytterligare förklaringar. Det sammanfattar alla dåliga saker: utnyttjande, våld, misshandel, försummelse och alla underkategorier som till exempel sexuellt utnyttjande, våldtäkt, emotionell och fysisk försummelse samt förlust. Ordet trauma samlar dessa i ett lättförståeligt paket som inte förutsätter information om detaljer som inte går att beskriva i ord. Ändå är Smith villig att vid behov svara på frågor eller erbjuda ytterligare uppgifter – och att diskutera om traumat som börda samt hur skapandet kan vara ett slags botemedel.

Utställningen består av tre delar. Good Feelings Everyday (2020-) består av analoga ögonblicksbilder, det vill säga snapshot, som hängts i rader på väggen. Fotografierna representerar konstnärens nuvarande verklighet i Finland, och hjälper henne att hålla fötterna på jorden då tankarna tränger sig på och får övertaget. Rainbow Catharsis (2020- ) är en samling textilcollage av använda hemtextilier och personliga fotografier. Avsikten är att låta det materiella, textuella och visuella minnet främja återhämtningen. Verken är direkta och undviker inte konfrontation. Förutom i penseldragen är de inte skämtsamma. Färgerna, ofullständigheten, felen och känslan av brådska återspeglar konstnärens desperata behov av att bli av med ”allt det dåliga” i sin kropp och återhämta sig från det förflutna. Det tio minuter långa ljudverket I Stopped Wearing Skirts (2023) är en samling kronologiskt ordnade inspelade fragment ur den åtta veckor långa exponeringsterapi som konstnären gick i 2022. Fragmenten har kombinerats med ett nostalgiskt och filmatiskt ljudspår som för tankarna till 1980-talet och hänvisar till konstnärens ungdom.

 

Juliana Irene Smith (f. 1978) är en amerikansk-iransk bildkonstnär som bor i Helsingfors. Hon använder sig av materiellt minne, text och fotografi för att bearbeta intergenerationella trauman. Hennes verk har visats internationellt, och hon har också undervisat runtom i världen. År 2009–2012 bodde och arbetade hon i Ramallah i Palestina. Innan Smith 2017 bosatte sig i Finland, bodde och arbetade hon i Kapstaden i Sydafrika, där hon var med om att grunda den konstnärsdrivna ideella organisationen ALMA MARTHA. Hon har en kandidatexamen i fotografi från Parsons School of Design i New York och en magisterexamen i offentlig konst från Luzerns yrkeshögskola i Schweiz.

 

Utställningen har understötts av Centret för konstfrämjande (Taike) och Svenska kulturfonden.
Tack till Fat Lizard som sponsrade dryckerna på vernissagen.

 

 

Juliana Irene Smith
Lactose Intolerant
4.–27.8.2023
Photographic Gallery Hippolyte