Kaisa Karhus verksserie Att tolka landskapet och sig själv på Fotogalleri Hippolyte undersöker förhållandet mellan självporträttet, kvinnligheten och landskapet. Serien är en fortsättning på temat i verkshelheten Tunteiden kasvio (herbarium av känslor), dvs. det kvinnliga könets underordnade position inom skildrande av naturen.

Karhus utställning, som består av fotografier och utskrifter på tyg, ställer betraktaren inför storslagna landskap och små performativa gester. Karhus intresse för landskapet bottnar i romantikens målerikonst och begreppet sublim, dvs. storslagen, och även i det kvinnliga konstnärskapets och landskapsfotografins historia. Serien tog sin början under ett konstnärsresidens i Grekland våren 2018, där de pittoreska vyerna på bergsvägarna och i olivlundarna gav Karhu impulsen att skapa de performativa verken och bilderna. Hennes verk föds när hon står inför ett landskap som tilltalar henne med sin skönhet och en stark, oförklarlig känsla. Under romantiken var det vanligt med skildringar av just upplevelsen av det sublima. Det här begreppet för en väldigt intensiv upplevelse relaterar också till förvirring, vördnad och förundran. Karhu är särskilt intresserad av förvirringen, som gör att hon upplever landskapet som splittrat: som en vacker summa av landskapets olika delar – något som är ouppnåeligt genom endast ett ögonkast.

Typiskt för romantiken var att konstnären för att nå och uttrycka sina verkliga känslor skulle sträva efter personlig beröring och kontakt med naturen på avstånd från civilisationen. Landskapsteman och självporträtt ansågs vara ”stora ämnen” som kvinnors intellekt inte nödvändigtvis räckte till för. De regler och förbehåll som den mansdominerade konstnärskretsen ställt upp definierade hur kvinnliga konstnärer skulle se ut på självporträtt för att kunna bli tagna på allvar. Syftet med Karhus självporträtt är att bryta och synliggöra de könade, inbyggda betydelser som förekommer i konsthistorien.

I centrum för Karhus arbete står serier och användning av den egna kroppen som en funktionell del av verken. Till skillnad från en enskild bild skapar serier en uppfattning om rörelse och tid. Serien styr betraktandet som en berättelse. Karhus tredelade fotoserier har skapats genom att ändra kroppens ställningar och gester i samspel med landskapet – objektet i självporträtten blir för ett ögonblick en del av vyn. Istället för flashiga bilder kan gesterna i Karhus verk vara små, precis som i 1700-talets målningar av kvinnliga konstnärer, eller större rörelser som är lättare att uppfatta och betonar självporträttets kraft. Den förändring som Karhus kropp, blick eller gest ritar i landskapet försvinner därifrån med tiden och landskapet fortsätter sin långsamma förändring. Det gemensamma avtrycket sparas i fotografiet.

Kaisa Karhu är en fotokonstnär från Helsingfors, vars arbete bottnar i kombinationen av performativ handling och fotografi. Genom personliga upplevelser reflekterar Karhu i sina verk kring kvinnligt konstnärskap och det kvinnliga könets underordnade historia i avbildandet av naturen. Karhus förra separatutställning Tunteiden kasvio – Herbarium of Emotions (herbarium av känslor)(2016) visades på Galleria Uusi Kipinä i Lahtis 2016 och Valokuvakeskus Nykyaika i Tammerfors 2017. Karhu tog magisterexamen i bildkonst vid Aalto-universitetets utbildningsprogram för fotokonst våren 2017.

Utställningen har fått understöd från Finska kulturfonden.

Kaisa Karhu
Att tolka landskapet och sig själv
Fotogalleri Hippolyte
27.3.–26.4.2020
Öppet: tis-fre 12-17, lö-sö 12-16

bild: Kaisa Karhu, Self-portrait, 2018