När en kopparplatta placeras i en frätande lösning skapas en grop eller fördjupning i plattan. Den resulterande gropen kan storleksmässigt vara nästan osynlig för ögat, men är igenkännbar vid beröring. Svackan förändrar en tvådimensionell yta till en tredimensionell form. När oljebaserad tryckfärg gnids in i plattans fördjupningar och då tryckkraft och rörelse används, fungerar plattans form som en startpunkt för ett händelseförlopp genom vilket avtrycket som överförts och tryckts på pappret kan antyda bildmässiga möjligheter.

 Laura Vainikkas utställning (a)Fantasy är en spatiell helhet som består av gravyrer tryckta med etsade kopparplåtar samt av ljus och sot. Helheten som visas på fotogalleriet Hippolyte är en fortsättning på Amatöörin observatorio (övers. Amatörens observatorium), Vainikkas serie med separatutställningar som fick sin början 2019. Nu visas seriens fjärde del.

Utställningens verk behandlar seendet och upplevelsen av iakttagelsen, samt ljus och bild. I sitt arbete funderar Vainikka på vilka sätt de nämnda temana förhåller sig till beröring, materia och kroppslighet.

I Vainikkas tryck har bilden på många sätt en mindre roll eller är till och med helt och hållet frånvarande, eftersom arbetsprocesserna inte baserar sig på visuella referenser. De arbetsmetoder Vainikka använder sig av är dock kopplade till den visuella reproduktionens traditioner och de traditioner som har att göra med efterapningen av avtryck[1].* På så vis närmar sig utställningens verk även en tematik som har att göra med reproduktion och mångfaldigande. Detta hör också ihop med fotograferandet och begrundar randvillkoren för bilden eller bildligheten.

När ursprunget för det vi ser inte är närvarande i verkligheten konstverket erbjuder, kan plattans form och fördjupningarna av dess kanter på pappret leda åskådaren till ett bildmässigt skuggområde, där fantasin och minnet spelar en väsentlig roll. Då blicken vandrar på papprets yta i upphöjningar och fördjupningar, i ansamlingar av pigment och i händelser av ljus kan det väcka frågor om vad och hur man ser och om vad som ses. I den stunden kan den fysiska verkligheten och fantasin mötas.

Laura Vainikka (f. 1979) är bildkonstnär och konstgrafiker bosatt i Tusby. Hon arbetar multidisciplinärt, men med den tryckta konstens metoder i en central roll. Hon är speciellt intresserad av olika material som har att göra med tryckmetoder och deras fysiska processer. Vainikkas verk präglas ofta även av fotografiska ekon, även om hon huvudsakligen arbetar utan linsbaserade metoder. Vainikka är utbildad magister från Konstuniversitetets Bildkonstakademi 2013.

Hennes verk har visats på flera separatutställningar i Finland, bl.a. på HAA Galleria, Galleria KONE samt på grupputställningar som Nuoret 2011 på Konsthallen och Nordic Contemporary Print Triennal i Sverige. Vainikkas verk finns bl.a. i statens samt i Björneborgs och Jyväskyläs konstmuseums samlingar. Vainikka har varit med och skrivit för den första finskspråkiga konstteoretiska publikationen Siirtymisen ja välittymisen taide (redaktör Päivikki Kallio), där hon skriver om sin arbetsprocess och kontemplerar över den ögoncentrerade kulturens kritik i förhållande till tryckmetoder.

Konstnärens arbete och utställningen har fått stöd av Finska Kulturfonden.

[1] Akvatinttekniken som används i verken är en etsningsmetod som ursprungligen utvecklades för att imitera måleriska gester samt för att skapa en valöreffekt till djuptrycksbilder. Punktstrukturen på akvatintplattan motsvarar rasterfilmens struktur. Den påminner även om det gryniga filmfotografiets estetik.

Laura Vainikka
(a)Fantasy

25.11.–18.12.2022
Fotogalleriet Hippolyte