Fotogalleriet Hippolyte
Timo Andersson
Depictions
I samband med utställningen Nuoret 2023 visar Timo Andersson en ny serie av målningar i galleri Hippolyte. Verken är målade i akryl på polyesterchiffong som spänts upp på målarduk. Kilramarnas kanter har täckts med färggranna polypropylenband. Avsikten med denna ram är att framhäva kontrasten mellan bildytan och dess näromgivning. Ramen avgränsar verken och förvandlar dem till fysiska, integrerade stycken med ett aktivt aktörskap och en framträdande rumslig roll, vilket tar sig uttryck i verkens växelverkan med varandra och betraktaren.
Polyesterchiffongen som Andersson målar på kan uppfattas som en struktur eller konstruktion som spänts upp omkring målningen och är skild från den underliggande duken. Dess uppgift är helt enkelt att visa istället för att återge. Tygets porösa, försiktigt spända yta innehåller nätverk av korsande måleriska gester och färgytor som ställvis verkar lägga sig till rätta som läsbara former – delvis upplösta eller sönderfallande kroppar och platser, skönhet på molekylnivå, rum som utstrålar obestämbart liv – utan att för den skull slutligen förbli i någon entydig genre eller definition.
Verkens värld är inte abstrakt eller föreställande. Istället strävar verken efter att lyfta fram mångtydiga visuella argument som betraktaren antingen kan ta som sådana eller ignorera. De är en egen form av materialpoesi, där människolivets vanskapta syntetiska skönhet möter det sublima och overkliga.
Timo Andersson (f. 1989) är en bildkonstnär som bor och arbetar i Esbo. För närvarande koncentrerar han sig främst på det samtida måleriets uttryck och dess möjligheter. Den starka visuella karaktären hos Anderssons målningar grundar sig på användningen och kombinationen av syntetiska material, vilket framhäver hans komplicerade förhållande till medlen han valt. Andersson har avlagt blidkonstmagisterexamen vid Konstuniversitetets Bildkonstakademi år 2018. Han har haft separatutställningar i Finland (den senaste i Forum Box, Helsingfors, 2021), Tyskland och Förenta staterna. Han har också deltagit i många grupputställningar i hemlandet och utomlands. Hans verk finns bland annat i Kiasmas, Saastamoinenstiftelsens, Björneborgs konstmuseums (deponeringssamlingen A.J.) och Bildkonstakademins samlingar.
Foto: Timo Andersson
Fotogalleriet Hippolyte
Iisa Lepistö
Veiston pyöreä aika, kaiken lineaarisena näyttäytyvän keskellä
Iisa Lepistö visar skulpturinstallationen Huggandets runda tid, i det som visar sig vara linjärt i Hippolyte. Helheten består av sex skulpturer som fästs i väggen och placerats på golvet. Temat kretsar kring kontakten mellan fötter och jord, och kommer till uttryck i granitskorna som påminner om akupunkturtofflor. Helhetens samtliga delar verkar söka efter en balans både i sig själv och i förhållande till underlaget. Formspråket i en del av verken för tankarna till bekanta föremål, medan en del är abstrakta och självständiga skulpturala objekt.
Skulpturinstallationen, som är en del av utställningen Nuoret 2023, behandlar upprepning och föreställningen om en förbindelse mellan konstnär och skulpturmaterial – i synnerhet med skulpturkonsten förknippas ofta en nästan magisk koppling. I sitt arbete, i sina texter och skulpturer vill Lepistö lyfta fram förhållandets ensidighet, utan att för den skull ringakta dess betydelse. Varken sten eller något annat skulpturmaterial förväntar sig något av henne. Istället är Lepistös eget förhållande till skulpturen repetitivt och således meditativt och betydelsefullt.
”I och med upprepningen limmar skulpturen fast mina fötter i marken. Upprepningen kan också förknippas med att stanna på samma plats, för det hör till dess natur att inte låta sig ryckas med i nya rytmer. Likt en orm ringlar den ihop sig och biter sig slutligen i svansen. Jag tror ändå att bara ett visst slags dröjande och upprepning av samma saker om och om igen kan leda till överraskande tankar och livskraftiga idéer. Det är omöjligt att förutspå när ormen bestämmer sig för att bryta cirkelrörelsen och ge sig in i en ny rotation. Man får lov att ta på sig granitskorna och hoppa på ormens rygg för att ta sig vidare mot insikten”.
I slutet av maj publicerar tidningen Nuori Voima (2/2023) en text av Lepistö som tangerar verkhelheten som visas på utställningen De Unga 2023. Texten handlar också om konstnärens sätt att förhålla sig till skulpterandets praxis.
Iisa Lepistö (f. 1994) är en konstnär från Helsingfors som arbetar med skulpturala element och att skriva. I sitt arbete, som grundar sig på skulpturmaterialens ursprung och deras möjliga framtider, använder hon sig av skulpturkonstens, den konstnärliga forskningens och skrivandets metoder. Under de senaste åren har hennes arbete främst kretsat kring sten, vars utformning gjort upprepning, lyssnande och kroppsligt minne till centrala delar av hennes praxis. Lepistö har avlagt bildkonstmagisterexamen vid Konstuniversitetets Bildkonstakademi år 2020. Utbytesstudierna i National University of Arts i Taipei och Ècole Supérieure d’art et de Design i Marseille formade också avsevärt hennes uppfattning om skulpterande och material. Hennes texter om skulpterande har publicerats i bl.a. Nuori Voima, Mustekala och Astra.
Foto: Iisa Lepistö
Hippolyte Studio
Amy Gelera & Dominik Fleischmann
Hegemonia Saliva
På utställningen De unga 2023 fortsätter Amy Gelera och Dominik Fleischmann den visuella dialogen Hegemonia Saliva, där de kritiskt undersöker människans kolonisation av och herravälde över naturen ur olika perspektiv.
Konstnärsduon har influerats av och hämtat inspiration hos ett dekolonialt perspektiv som undersöker den direkta förbindelsen mellan modernitet och kolonialism, som ursprungligen utvecklades av de latinamerikanska forskarna Aníbal Quijano och Walter Mignolo. Modernitet och kolonialism har ett oupplösligt samband, är två sidor av samma mynt – förhållandet för tankarna till månens mörka sida, och att kolonialismen är den mörka sidan av moderniteten.
I Hippolyte Studio använder konstnärerna sitt personliga visuella språk för att diskutera det hegemoniska förhållandet mellan Latinamerika och Europa. Verket låter olika medier, material, uppfattningar och värderingar drabba samman. En brokig projektion som hoppar mellan emoji-hjärtan och bildmaterial från protestdemonstrationer i Guatemala möter två inramade konstverk som berättar om våld och separeringar som sker i miljövårdens namn. Mitt emot mediainstallationen finns en fridfull läshörna där besökaren kan läsa två handgjorda tidningar och Amy Geleras akademiska forskning som behandlar kolonisationen av visuell kultur och det förtryck som fotobankerna utövar.
Amy Gelera och Dominik Fleischmann lärde känna varandra i Finland i samband med sina studier vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur. Hegemonia Saliva (De unga 2023) i Hippolyte är konstnärernas andra samarbete. Deras visuella dialog presenterades första gången på en utställning i Galleria Uusi Kipinä i Lahtis 2021.
Amy Gelera (hon/hen) är en designer som arbetar med visuell kommunikation. Hen kommer från Guatemala och bor i Helsingfors. Gelera har bedrivit akademiska studier runtom i Europa och avlagt magisterexamen i Visual Communication Design vid Aalto-universitetet. För närvarande är hen medlem i dekolonisationskollektivet S.U.R. Hens självständiga praxis kretsar kring samhälleliga dialoger om diskriminering och dekolonisation. Protester, ironi och humor är centrala inslag i hens kritiska tillvägagångssätt.
Dominik Fleischmann (han/honom) är en bildkonstnär från Würzburg i Tyskland. Han har studerat fotografi i Berlin (btk) och Esbo (Aalto-universitetet). Han jobbade på naturskyddsområden runtom i världen och undersökte förhållandet mellan människa och natur innan han flyttade till Finland. Hans resor i Latinamerika fick honom att ifrågasätta både fotografiets förmåga att representera och hans egen roll i bildernas västerländska perspektiv. Dominiks konstnärliga forskning handlar om moral, rättvisa och empati, och tar sig uttryck i konstverk som förenar ett dokumentärt tillvägagångssätt med ett lyriskt narrativ.
Amy Geleras och Dominik Fleischmanns arbete med Hegemonia Saliva stöds av Olga och Vilho Linnamos stiftelse samt Centret för konstfrämjande och UrbanApa Miniresidens.
Foto: Dominik Fleischmann
Nuoret 2023
Nuoret 2023 (Unga Konstnärer) är en utställning med dagens unga samtidskonstnärer, och kommer att hållas 22 april till 4 juni 2023. För första gången visas utställningen i sju olika utställningslokaler och utöver Konsthall Helsingfors finns verken kl. Galleria G, Fotogalleri Hippolyte, MUU Helsinki, Sculptor, tm•galleri och Helsingfors konstmuseum, HAM.
Timo Andersson
Depictions
Iisa Lepistö
Veiston pyöreä aika, kaiken lineaarisena näyttäytyvän keskellä
Amy Gelera & Dominik Fleischmann
Hegemonia Saliva
5–28 Maj 2023
Fotogalleriet Hippolyte & Hippolyte Studio