Tiden rör sig obevekligt från det förflutna mot framtiden, förbi det nuvarande ögonblicket. Mänskligheten placerar sina egna märken, fläckar, konstruktioner och ruiner i dess vävnad. Vid tröskeln till stora förändringar beter sig tiden avvikande. Den läcker, veckas och brister och genomträngs av ting som hör hemma i ett annat tidsrum, i det okända.
I filmen Amplifier representerar den 1938 färdigställda Helsingfors Olympiastadion en byggnad som uppkommit i en förtätad och kollapsande historisk knutpunkt. I sin funktionalistiskt rätlinjiga stilriktning representerar den ett landmärke för optimistisk utopi samt glömskan hos människan som förlorat historien.
För två år sedan stängdes stadionbyggnaden för grundliga renovationer. Den övergivna tävlingsarenan med tomma, lösrivna bänkrader hade mistat sin betydelse, och frammanade en rad motstridiga sinnebilder. Historiens ljud ekade i det förfallna, ödelagda monumentet.
I videon bryter en dansare sig loss ur stenkonstruktionerna. Tre smalfilmskameror registrerar hans rörelser, där dadaismens anarki sammanflätas med butodansens tabubrytande groteska och bräckliga skörhet. Klädd i en futuristisk mask absorberar dansaren egenskaper av den substans som han trätt igenom. Mannen som blickar genom ögonhålen avspeglar varandets patos, absurditet och seghet. Det förflutna tränger sig igenom byggnaden in i dansarens kropp och ut i nuet. Dess budskap lyder: När tiden och platsen talar bör vi lyssna. Ljudet är det första och sista som rör sig i din kropp.
Som dokumentation av en av våra mest synliga byggnader, engagerar sig verket i självstädighetens jubileumsår 2017 och i frågor som vi borde ställa om vår relation till historien för att identifiera och förstå dess budskap.
Ämnena och materialen i Saara Ekströms fotografier och videoverk verkar vara i ett ständigt stadium av förändring. Med hjälp av både organiska och syntetiska material skapar Ekström världar där synligt och osynligt, tillväxt och vissnande, skönhet och fulhet utmanar varandra. Ekströms ”obehagets estetik” ifrågasätter materialens kulturellt bundna värdehierarkier. Teman såsom minne och glömska, fiktion och verklighet, lockelse och kuslighet flätas samman. Historien, tidens tyngd och lätthet, en ambivalent vilja att både minnas och glömma, finns i kärnan av Ekströms verk.
Ekströms verk har visats på flera finländska och utländska grupp- och separatutställningar, bl.a. på Kiasma, Bildmuseet och Wäinö Aaltonens museum. Hon har varit konstnär för Helsingfors festspel år 2005, nominerad för Ars Fennica och Carnegie Art Award och mottagit Dukatpriset av Finska Konstföreningen år 1995 och Aboapriset år 1994. Hennes verk finns i flera offentliga samlingar både i Finland och utomlands.
1.–24.9.2017
SAARA EKSTRÖM
Amplifier
Regi och foto: Saara Ekström, Klippning: Eero Tammi, Ljuddesign: Pietu Korhonen, Heikki Kossi / H5 Film Sound, Tramp artist: Heikki Kossi, Dans och koreografi: Heikki Vienola, Trollkonstnär: Robert Jägerhorn, Kostymdesign: Erika Turunen, Mask: Studio Bertjan Pot, Foto (dans): Saara Ekström, Teemu Lehmusruusu och Liisa Lounila, Regiassistent (dans): Heikki Innanen, Tramp inspelning: Kari Vähäkuopus
Fotogalleri Hippolyte
Georgsgatan 8–10, innergård, 00120 Helsingfors
+358 9 612 3344, www.hippolyte.fi
Ti–fre 12–17, lö–sö 12–16
bild: Sara Ekström videostill ur Amplifier, 2017
Verken har erhållit understöd av AVEK och Alfred Kordelins stiftelse.