{"id":12703,"date":"2015-02-19T00:00:00","date_gmt":"2015-02-18T22:00:00","guid":{"rendered":"http:\/\/hippolyte.web35.neutech.fi\/2015\/02\/19\/aura-saarikoski-graforskningar\/"},"modified":"2017-10-01T17:16:55","modified_gmt":"2017-10-01T14:16:55","slug":"aura-saarikoski-graforskningar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/2015\/02\/19\/aura-saarikoski-graforskningar\/","title":{"rendered":"27.2\u201322.3.2015 Aura Saarikoski, Gr\u00e5forskningar"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/www.hippolyte.fi\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/harmaatutkimuksiaII.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-large wp-image-7952\" src=\"http:\/\/www.hippolyte.fi\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/harmaatutkimuksiaII-1024x768.jpg\" alt=\"Harmaatutkimuksia\" width=\"980\" height=\"735\" \/><\/a><\/p>\n<p><em>Gr\u00e5forskningar<\/em> \u00e4r <strong>Aura Saarikoskis<\/strong> ess\u00e4istiska utst\u00e4llning, best\u00e5ende av fotografier, text, en teckning och en monolog.<\/p>\n<p>I mitt verk <em>Ett f\u00f6rs\u00f6k att uppn\u00e5 dimmans t\u00e4taste punkt <\/em>g\u00e5r jag mot dimmans centrum. Som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r det jag g\u00f6r fungerar fotografier tagna p\u00e5 <strong>Yves Klein<\/strong> \u00e5r 1961, d\u00e4r Klein g\u00e5r mot tomheten och d\u00e4rifr\u00e5n tillbaka. I mina barndomsminnen f\u00f6rs\u00f6ker jag och min bror upprepade g\u00e5nger p\u00e5 en \u00e4ng n\u00e4rma oss dimmans mittpunkt, <em>Hunddimman<\/em>, den t\u00e4taste dimman enligt det klassificeringssystem f\u00f6r dimma som vi skapat. Vi kom aldrig fram till den, eftersom dimmans mittpunkt st\u00e4ndigt flyttades vidare.<\/p>\n<p><em>\u00a0<\/em>Jag associerar f\u00f6rs\u00f6ket med en \u00f6nskan om att ge tomrum betydelse, med s\u00f6kandet av sig sj\u00e4lv liksom skapandet av konst. Dimmans t\u00e4taste punkt \u00e4r en \u00f6nskan om koncentration av betydelser. Dimman g\u00f6mmer och skyddar och man kan g\u00e5 vilse i den. \u00c5 andra sidan ger dimman rum f\u00f6r dj\u00e4rvhet och gissningar, f\u00f6r mod att lita p\u00e5 intuitionen.<\/p>\n<p>Som fotografens redskap h\u00e4nvisar gr\u00e5kortet till hanteringen av bildens toner och till efterbehandlingen av det som registrerats i bilden. I fotografiet <em>Gr\u00e5forskningar II<\/em> anv\u00e4nder jag gr\u00e5kortet p\u00e5 annat vis och stannar vid den punkt d\u00e5 fotografiet f\u00f6ds. I den t\u00e4ta dimman j\u00e4mf\u00f6r jag gr\u00e5kortets tonskala med det gr\u00e5a landskapet f\u00f6r att avsl\u00f6ja verklighetens f\u00e4rger.<\/p>\n<p>I verket <em>Hundra landskap <\/em>uppvisar jag ett utdrag ur en tjugo\u00e5rig brevkorrespondens, ur de landskap min mormor skrivit \u00e5t mig. I breven \u00e5terspeglar mormors hum\u00f6r v\u00e4dret och samtidigt f\u00e4rgas v\u00e4dret av hum\u00f6ret. Brevarkivet formar en tjugo \u00e5rs subjektiv v\u00e4derrapport. F\u00f6r mormor \u00e4r naturen levande och verklig, f\u00f6r mig oftast bara en bild.<\/p>\n<p>I verket <em>Fotografens mor<\/em> har jag fotograferat min mamma, konstn\u00e4ren, som en studie i kroppsst\u00e4llning, utg\u00e5ende fr\u00e5n en m\u00e5lning av <strong>Lucian Freud<\/strong> (<em>The Painter\u2019s Mother Resting I<\/em>, 1976). Jag funderar kring att bli synlig, att identifiera sig sj\u00e4lv i teckningens linjer, genom n\u00e5gon annans blick. Jag v\u00e4nder p\u00e5 uppl\u00e4gget och byter roll: Jag st\u00e4ller mig bakom kameran f\u00f6r att se p\u00e5 min mor som en bild. I sin ess\u00e4 <em>On Photography<\/em> skriver <strong>David Hockney<\/strong> om den av kameran skapade, centralfokuserade n\u00e4rbildens konflikt med det levande, den kubistiskt uppfattade n\u00e4rbilden. Det som \u00e4r n\u00e4ra uppfattas inte i sin helhet och intrycket bryts s\u00f6nder. Trots f\u00f6rs\u00f6ken, f\u00f6rm\u00e5dde jag inte av bitarna samla ihop en hel bild av min mor och bilden f\u00f6ll ned fr\u00e5n v\u00e4ggen.<\/p>\n<p><em>Ode till ett barn som f\u00f6ds <\/em>\u00e4r en hyllning av stunden. I monologen rusar livet fr\u00e5n f\u00f6dsel till \u00e5lderdom och den hastande takten rytmeras till ett abrupt andetag. \u00d6nskningar, hoppl\u00f6shet, utopier, liksom det f\u00f6rg\u00e5ngna och nuet korsar varandra.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Aura Saarikoski (f.1987) tog examen i bildkonst 2012 fr\u00e5n linjen f\u00f6r fotokonst p\u00e5 Turun Taideakademia i \u00c5bo. Hon \u00e4r f\u00f6r tillf\u00e4llet i slutskedet av sina studier p\u00e5 linjen f\u00f6r fotokonst vid H\u00f6gskolan f\u00f6r konst, design och arkitektur p\u00e5 Aalto-universitetet i Helsingfors. <\/strong><a href=\"www.aurasaarikoski.com\">www.aurasaarikoski.com<strong><br \/>\n<\/strong><\/a><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>27.2\u201322.3.2015<\/strong><br \/>\n<strong>AURA SAARIKOSKI<\/strong><br \/>\n<strong>Gr\u00e5forskningar<\/strong><\/p>\n<p><strong>Hippolyte Studio<\/strong><br \/>\nGeorgsgatan 8\u201310 innerg\u00e5rd, 00120 Helsingfors<br \/>\n+358 9 612 33 44, www.hippolyte.fi<br \/>\nTis\u2013fre 12\u201317, l\u00f6r\u2013s\u00f6n 12\u201316<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Bild: Aura Saarikoski, Gr\u00e5forskningar II (2014), Diasec<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Gr\u00e5forskningar \u00e4r Aura Saarikoskis ess\u00e4istiska utst\u00e4llning, best\u00e5ende av fotografier, text, en teckning och en monolog. I mitt verk Ett f\u00f6rs\u00f6k att uppn\u00e5 dimmans t\u00e4taste punkt g\u00e5r jag mot dimmans centrum. Som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r det jag g\u00f6r fungerar fotografier tagna p\u00e5 Yves Klein \u00e5r 1961, d\u00e4r Klein g\u00e5r mot tomheten och d\u00e4rifr\u00e5n tillbaka. I mina barndomsminnen [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[62],"tags":[],"class_list":["post-12703","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-studio-se"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12703","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=12703"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12703\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12997,"href":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12703\/revisions\/12997"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=12703"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=12703"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/hippolyte.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=12703"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}