Charlotte Clermonts utställning du soleil, que ça existe (sv. Solsken – det faktum att det finns) på Hippolyte Studio är en analog tvåkanalig projektion som med hjälp av film, ljud och rum utforskar de tidsmässiga dimensionerna av hur kroppen formar, bevarar och skapar det vi uppfattar som det verkliga. Med fokus på teman som begär, avstånd och språk, rör sig detta textuella projekt genom språkets och landskapens vidsträckthet och skapar en känsla av rymd i dialoger och närmar sig landskap som kroppar. Det utforskar människans förhållande till naturens element, framför allt vattnet. Flytbarhet – hos såväl vatten som identitet – står i centrum för verket och uppmanar betraktaren att reflektera över jagets och varseblivningens natur.

Bilderna, som är inspelade på svartvit 16 mm-film, avviker från den klassiska filmiska berättarformen och blir istället rörliga fotografier. Även om de är figurativa, gränsar de långsamma panoramabilderna på landskap och närbilderna av kroppar till det abstrakta. Rent tekniskt experimenterade Clermont med solarisering för att skapa bilder som suddar ut gränserna mellan teckning, måleri och film. Resultatet är ett spel mellan texturer, ljus och skugga som bidrar till verkets känslomässiga djup. Ljudspåret, med en dialog på franska och finska, komplicerar ytterligare föreställningen om en enhetlig identitet, eftersom samma röst tycks tillhöra flera olika personer, vilket lyfter fram teman som fragmentering och mångfald.

Utställningens uppbyggnad påminner om en teater, där filmen visas med analoga 16 mm-projektorer. Genom valet av teknik förstärker Clermont den materiella och poetiska sammanhållningen i sitt verk och placerar det inom en estetik präglad av utsträckt tidlighet, cirkularitet och närvaro. Projektets övergripande stämning är inspirerad av Marguerite Duras kortroman Dödssjukdomen (1982), där författaren beskriver hur ett fönster med utsikt över ett mörkt hav om natten blir ett centralt inslag i hennes roman. I utställningensalen återspeglas författarens bildspråk av en mjuk, blåaktig belysning, som för tankarna till ett hav om natten.

Charlotte Clermont (f. 1991, Kanada) är för närvarande bosatt i Helsingfors. Med bakgrund inom analog experimentell film har hon utvecklat ett konstnärligt uttryck där minnen, sinnesupplevelser och förvandling blir formbara och levande material. Hon närmar sig analoga verktyg som känsliga förlängningar av kroppen, där fotokemiska processer blir ett eget språk som skapar perceptionsfält som ständigt förnyar sig själva i en spänning mellan närvaro och försvinnande. Hon tog sin magisterexamen i konst från Konstuniversitetet i Helsingfors år 2024. Sedan 2016 har hennes verk visats på mer än 60 internationella filmfestivaler så som Ji.hlava International Documentary Film Festival (Tjeckien), Fracto (Tyskland), Beijing International Short Film Festival (Ki), International Festival of Films on Art (Kanada), Fisura (Mexico) och DOBRA (Brasilien). Under hösten 2026 kommer hon att medverka i LIFT:s residens i Toronto och under våren 2027 i Kulturkontakt Nords Residens B28 på Sveaborg.

Konstnärens arbete har fått stöd av Finska Konstföreningen och Paulon Säätiö.
Konstnären vill tacka Paola Fernanda, JJ Houle, Saara Karppinen, Sara Markkanen, Essi Pellikka, Guillaume Vallée, Lasse Vairio och Timo Viialainen.

Charlotte Clermont
du soleil, que ça existe
7.8.–6.9.2026
Hippolyte Studio

kuva: Charlotte Clermont, du soleil, que ça existe, 2024–2025