I över 20 års tid har Ida Taavitsainen arbetat med analogt fotografi och i mörkrum. Under årens lopp har det skett en hel del överraskningar och ett och annat fel och misstag. Under fotograferingen, framkallningen av filmen och i mörkrummet när man kopierar bilder kan något gå snett. Fotopappret eller filmen kan ha passerat sitt bäst före-datum, exponeringen misslyckas eller så kan filmen i misstag ha dubbelexponerats. Under hela processen från fotografering till färdig bild kan det läcka in ljus vid fel tillfälle, i mörkrummet kan filtren eller exponeringstiden bli fel eller så kan filtren helt och hållet glömmas att läggas i. Papperet kan av misstag röra på sig just som det exponeras, det kan skråmas eller fastna i färgkopieringsmaskinen precis då alla inställningar justerats på rätt plats. Till den här utställningen har Taavitsainen samlat sina bästa misslyckanden och glada överraskningar.

Chanserna att misslyckas är oändliga, men utan misstag föds inga innovationer: enligt legenden uppfanns pseudosolariseringstekniken, eller den så kallade Sabatier-effekten, då en mus sprang över fotografen Lee Millers fot i mörkrummet, vilket fick henne att tända lampan just som hennes älskares, konstnären Man Rays fotografi höll på att framkallas. Effekten kändes till redan tidigt i fotografiets historia, men hade glömts bort. Man Ray förädlade tekniken och gjorde den berömd – och tog åt sig äran för den.

Ibland kan ett mänskligt eller tekniskt fel förstöra det bästa fotografiet – en blivande klassiker – men har man tur kan det istället komma med något i bilden, något vackert eller överraskande. Under årens lopp har Taavitsainen sparat sina bästa misslyckanden och tabbar: provbitar i felaktiga men fina nyanser och intressanta ljusläckor. En del misstag har blivit och spökat i hennes undermedvetna – bilden blev inte som hon tänkt sig, men istället något annat, intressant. Även om en bild är tekniskt misslyckad, gör det den dålig?

Då man behärskar tekniken kan man också missbruka den och skapa effekter med till exempel dubbelexponering, genom att skråma bilden eller korsframkalla eller pressa film. Den här utställningen har inte fötts som ett resultat av ett kontrollerat eller planerat missbruk, utan bilderna har mer eller mindre uppenbarat sig för för konstnären på grund av tillfälligheter, tekniska fel eller helt enkelt för att hon slarvat. I en värld som strävar efter perfektionism, där skönhet långt definieras av algoritmer och storföretag, är det viktigt att ibland släppa kontrollen och att se det vackra i slumpen och i att misslyckas.

Ida Taavitsainen (f. 1987) är en fotograf från Helsingfors som jobbar med analogt fotografi. I sina verk behandlar hon ofta minnen, familjeförhållanden, när- och frånvaro samt människors emotionella band till platser och föremål. Taavitsainen studerade i England tog en magisterexamen i fotokonst från Royal College of Art år 2014 och kandidatexamen från University for the Creative Arts år 2011. Åren 2007-2008 gick hon på linjen för analogt fotografi på Västra Nylands Folkhögskola och har arbetat i mörkrum sedan tonåren. Taavitsainens verk har vistats på grupputställningar och festivaler i Europa och Asien, bl.a. på Finlands fotografiska museum, Lovisa stads museum, Tallinns fotomuseum och Kiyosato Museum of Photographic Arts (KMOPA) i Japan. Hennes verk finns i Statens konstverkskommissions och KMOPAs samlingar. Hennes fotobok The Memory of My Wardrobe utgavs av det London-baserad förlaget Booth-Clibborn Editions 2014. (Miss)lyckanden är hennes första soloutställning i Finland. Utställningen visades i september 2025 i snävare format på Galleria Uusi Kipinä i Lahtis.Konstsamfundet har understött konstnärens arbete.

Ida Taavitsainen
(Miss)lyckanden
24.10.–20.12.2025
Hippolyte Korjaamo (Töölönkatu 51 A-B, 00250 Helsinki)
Utställningen är öppen enligt Korjaamos öppettider

bild: Ida Taavitsainen, Gyllene timmen, 2025