27.2–22.3.2015 Mari Mäkiö, (ett) liv

Fotogalleri Hippolyte

(eräs) elämä

Prolog

19 november 2014 10.34. Mari Mäkiö <mari.makio@gmail.com> skrev:

Hej Tommi,

Kommer du ihåg dendär mannens fotoalbum, som du gav åt mej nångång för flera år sedan i dendär skolådan? Skulle du kunna berätta något för mej om var du fick tag på dem och kanske också varför du tog albumen? (Jag skulle eventuellt vilja använda den här konversationen som en del av mitt konstprojekt, om det är ok för dej?)

Hälsningar,

Mari

2014-11-20 20:01 GMT+02:00 Tommi <tommi@xxx>:

jo förstås!

Sommaren 2008 eller 2009 jobbade jag som fastighetsskötare i Helsingfors. I något skede under sommaren var en av mina arbetsuppgifter, vid sidan av att plocka skräp och klippa gräset, att tömma och återvinna allt lösöre ur en lägenhet där en man dött. Arvingar eller familj hade han tydligen inte.

I normala fall skulle största delen av sakerna förts direkt till en sopcontainer, men nu bestämde jag ändå mig för att föra möbler i bra skick och en del prylar till återvinningscentralen. Hans personliga egendom hörde förstås inte till det som skulle återvinnas, så vi klämde in de sakerna i stora svarta soppåsar. Soppåsarnas lukt får mig ännu att tänka på döden varje gång jag stöter på lukten.

Fotografierna kändes, i den stund då alla mannens personliga saker var på väg till soptippen, som en viktig fästpunkt för bevarandet av den här personens identitet och karaktär och jag kom att ta dem med mig. Jag gjorde inget med dem på flera år, de följde bara med mig under några år i flytten från lägenhet till lägenhet. Kanske någon konstig känsla av ansvar för någon annan kändes för betungande och jag därför till slut gav bilderna vidare. Åtminstone kändes det då på något vis väldigt lättande.

Varför ville du förresten ha dedär albumen?

<3mmi

 24 november 2014 9.29. Mari Mäkiö <mari.makio@gmail.com> skrev:

Hej och tack

Jag tror att det som ursprungligen berörde mej med dedär bilderna var tanken om att albumen verkligen är det enda från den där typens liv som finns kvar och att han inte hade någon som skulle minnas honom. Och att jag genom att göra något med dedär bilderna kunde kämpa emot den där betydelselösheten eller något. Och nog intresserade mej också de slutsatser man kan dra om personens liv utgående från dedär tre albumen och av den orsaken bad jag också olika människor från olika områden att göra sina tolkningar baserat på bilderna.

Under hela det här projektet har jag ändå känt det som om jag ständigt kämpar mellan någon sorts voyeristiskt intresse och å andra sidan en skuld som uppstår av att överskrida gränsen för det privata. Och att bära på dedär albumen har börjat kännas tungt för mej också och jag funderar vad jag borde göra med dem.

Mari

 

Mari Mäkiö (1982) blir denna vår färdig magister från Aalto-universitetets (Helsingfors) linje för fotokonst. Hon arbetar med fotografi, video, ljud, text och installation. I produktionen av innehållet till (ett) liv har deltagit författarna Anna Kortelainen och Maria Peura, privatdetektiverna Pentti Lintunen och Susan Aerts-Lintunen, poeten Kasper Salonen, manusförfattare Anna Ruohonen och medicine doktor Amos Pasternack. (ett) liv är den konstnärliga delen av Mäkiös examensarbete för magisterexamen på Aalto-universitetet.

Förverkligandet av verket har understötts av Avek.

 

27.2–22.3.2015
MARI MÄKIÖ
(ett) liv

Fotogalleri Hippolyte
Georgsgatan 8–10 innergård, 00120 Helsingfors
+358 9 612 3344, www.hippolyte.fi
Ti–fre 12–17, lö–sö 12–16

 

Bild: Mari Mäkiö, (ett) liv (detalj)