“Jag känner det svala vattnet och flodströmmen genom mina gummistövlar. Jag böjer mig ner, doppar mina händer i vattnet, lyfter upp provflaskan. Vattnet ser gulaktigt ut mot ljuset. Inget levande rör sig i det. Kan vatten dö? Hur kan vi förhålla oss till dött vatten, när bakteriers och mikrobers aktivitet är en väsentlig del av de krafter som upprätthåller livet och överlevnad? Vad skulle hända, om vi såg på jorden och vattnet som våra kumpaner? Skulle detta ifrågasätta de etiska, ekonomiska och politiska privilegierna och mänskliga aktörers företräde?” (Kittilä, 13.7.2021, utdrag ur Mäkirantas forskningsdagbok)

Utställningen Från jord och vatten av Mari Mäkiranta och kollektivet Strömmande vatten behandlar gruvors inverkan på älvnaturen i norr. I centrum för utställningen är performativa foto- och videoverk samt jord- och vattenprover som samlats in från området kring guldgruvan i Kittilä och metallgruvan i Kevitsa, och som utställningens titel hänvisar till. Gruvorna släpper ut sitt spillvatten genom utloppsrör i flera floder och verkhelheten lyfter fram oron över att även små koncentrationer av kemikalier kan vara giftiga för vattennaturen. Den finska gruvlagstiftningen anger inga exakta gränsvärden för kemikaliekoncentrationerna i avloppsvatten från gruvor, vilket gör att det kan släppas ut nästan obegränsat i floder som bebos av musslor, fiskar och andra levande organismer.

Utställningens videoverk kombinerar kollektivets provtagningsritualer och promenadperformanser, där gruvdriftens effekter på naturen konkret blir synliga. Kevitsa nickel- och koppargruva ligger drygt 30 kilometer norr om Sodankylä, precis vid gränsen till Natura 2000-området. Videoverket Orange damm illustrerar hur skadliga ämnen från gruvan sprids över stängslen och in i naturreservatet. Guldgruvan i Kittilä släpper i sin tur sitt avloppsvatten genom ett utloppsrör i Loukinen, en biflod till den skyddade floden Ounasjoki. Performansen som visas i verket Tjugofemkilomerters promenad ägde rum ovanpå avloppsrören, som byggts i naturen utan tillstånd av myndigheterna. Med performansen protesterade kollektivets medlemmar mot miljöförstöring och uttryckte sin medkänsla för naturen.

Kollektivet Strömmande vatten arbetar inom den aktivistiska konsttraditionen, vilket i deras fall innebär att stilla observera naturen. Utställningen synliggör de osynliga, men konstant närvarande hoten, såsom gifthalter i vattnet och avfallsdamm som svävar i luften. Förutom konstverken ingår forskningspublikationerna Oranssia pölyä (sv. Orange damm) och Kairattu sydän (sv. Borrat hjärta) i utställningen. Publikationerna behandlar konstaktivism och naturen i norr och de är skrivna i samarbete med sociologen Vesa Puuronen.

Utställningen Från jord och vatten uppmanar oss  att reflektera över vad som skulle hända om vi gav upp vår kontroll och exploatering av naturen. Skulle vår teknologisk-ekonomiska relation till naturen kunna omvandlas till en relation av möten och ansvar? Skulle vi låta naturen vårda oss – och skulle vi själva veta hur vi kan vårda den?

Mari Mäkiaranta (f. 1975, Uleåborg) är en konstnär och forskare bosatt i Norra Finland och chef för det av Kone stiftelsen financierade projektet Artivismin ääret – Taide, aktivismi ja sukupuolittunut väkivalta (2021-2026). Hennes arbete kännetecknas av ett aktivistiskt förhållningssätt, kollektivitet och placeringen av hennes verk i gränslandet mellan rörlig bild och fotografi. Mäkiranta är doktor i konst och docent i visuell kultur och hon arbetar  som biträdande professor vid konstfakulteten på Lapplands universitet. Produktionen av utställningen Från land och vatten möjliggjordes av Kollektivet Strömmande vatten, som förutom Mäkiranta består av en sociolog, en hydrobiolog och lokala erfarenhetsspecialister.

Kone stiftelsen och Lapplands universitets REBOUND-projektet har understött konstnärens arbete.