Suzanne Mooney Något att greppa, inget att hålla

31.5.–28.6.2019

Hippolyte Studio

”I varje nytt och blänkande föremål i vår tid, och i varje litet och till synes betydelselöst föremål som påkallar uppmärksamhet, kan jag omöjligt låta bli att se dess utplåning, eller föreställa mig dess rostande, splittrade, kasserade skal förfalla någonstans i en ny framtid”
Brian Thill, Waste (2015)

I utställningen Något att greppa, inget att hålla utforskar bildkonstnären Suzanne Mooney fragmentariska former, föremål i omlopp och de växlingar som sker mellan materialitet och representation. Hon fokuserar på fragment i övergångstillstånd, både hela och ofullständiga, konstgjorda och uppkomna av naturen, rester av människans avfall och värdefulla geologiska artefakter.

I hennes serie unika fotogram, som visas i Hippolyte Studio, svävar gåtfulla former utan några tydliga markörer för storlek, densitet eller vikt. Här är glas subjekt, objekt och arbetsmetod. Varje fragment, ställt mot ett svart tomrum, bär på ett spår av dess förstörelse – en slags glasbehållare formad av tiden och naturen. Förkastade då deras funktion upplöses, blir skärvorna urlakade, skärrade och avtrubbade tills alla skarpa kanter rundats till mjuk, ädelstenslik småsten. Ett symptomatiskt kretslopp av massproduktion, cirkulering och konsumtion av föremål.

Glas som material har ett nära samband med fotografin, genom linsernas precisionsoptik, pekskärmar och bildunderlag (glasplåtsnegativ). Som material främjar glas hållbarhet och skörhet, och samtidigt genomskinlighet – glas används oftast för att se igenom snarare än att se på. I Något att greppa, inget att hålla blir glasskärvor fotografiska negativ som projiceras direkt på fotopappret. En process utan kamera, som ger fragmenten karaktär av bleknande, flyktig materialitet. De skapar sin egen bild – de är ekon av sin form.

En central utgångspunkt för Mooneys arbete är Virginia Woolfs novell Fasta föremål (1920), där hon kartlägger hur huvudpersonen stegvis faller in i en uppslukande besatthet av osannolika föremål. Den presenterar en psykologisk krock mellan den ”verkliga världens” trauma och förvirring och lockelsen och beständigheten som det materiella erbjuder. Liksom personen i Woolfs novell, fixerar sig Mooney vid att med visuella medel avslöja det som alltid kommer att vara dolt och otillgängligt. Om föremål genomsyras av betydelse talar dessa fragment om förlust eller sådant som tar slut, men med möjlighet till nya upptakter.

Suzanne Mooney (f. 1976) är en visuell konstnär född på Irland och för tillfället bosatt i Helsingfors. Sedan hon tog examen vid Royal College of Art i London har hennes verk visats på många internationella utställningar, bl.a. A.I.R Gallery i New York (2018), Vitrine Gallery i Basel (2017), Lewis Glucksman Gallery i Cork (2018), Foxy Production i New York (2014), The Sunday Painter Gallery (2013) och Stephen Lawrence Gallery, i London (2018) och Spike Island i Bristol (2012). Mooney jobbar också som föreläsare på Bildkonstakademin i Helsingfors. Hon har tidigare varit anställd som föreläsare vid University of West England i Bristol, University of Wales i Newport, Camberwell College of Art i London och extern examinator vid Sheffield Hallam University. www.suzannemooney.net

Centret för konstfrämjande har beviljat understöd för utställningen.

 

Suzanne Mooney
Något att greppa, inget att hålla
Hippolyte Studio
31.5.–28.6.2019
Öppet: tis-fre 12-17, lö-sö 12-16

bild: Suzanne Mooney, Något att greppa, inget att hålla, 2016