År 2026 är det tvåhundra år sedan Joseph Nicéphore Niépce tog det första bevarade fotografiet från ett fönster i en bondgård i utkanten av Chalon-sur-Saône. I bilden förenas fotografiet med fönstret som inte bara ramar in en vy, utan också fungerar som en passage mellan varseblivningen och bilden.

Det första besökaren ser på Tanja Koljonens och Juuso Noronkoskis utställning är ett nyligen taget fotografi av Niépces hus. I Niépces fotografi är blicken riktad från huset mot omgivningen. Utställningens fotografi vänder i sin tur blicken mot utgångspunkten: husets vind. På utställningen möter besökaren ett slags kuliss där skuggorna, istället för ljuset, är bildens material. Gränserna mellan bild och fantasi samt observation och språk rör på sig.

Verket Vy (solnedgång) består av fyra enskilda fotografier som föreställer skuggor av fönster som avtecknar sig mot väggar. Verket är fotograferat vid solnedgången, och ljusets vinkel låter formen av de öppna fönstrens karmar framträda. Verken Rumsdelare I & II består av aluminiumramar med gångjärn som står i rummet. I vardera rumsdelaren finns fyra fotografier. På bilderna syns serier av skuggans rörelse då dörrarna öppnas till ett ljust och ett mörkt rum. Motsatsförhållandet mellan det ljusa och det mörka rummet anspelar på fotografiets ursprungsformer, camera lucida och camera obscura, och deras bokstavliga betydelser: det ljusa och det mörka rummet. Uppläggningen öppnar för en fråga som har sysselsatt konstnärernas tankar: vad är bilder och hur förändrar de vårt sätt att se världen?

Videoprojektionen Läsare, ljus synliggör en händelse som i vanliga fall inte kan observeras. Det till synes tomma rummet fylls av dallrande luftströmmar, som blir synliga först då ljuset tecknar deras skugga på papper. Skuggan flyttar uppmärksamheten från konkreta föremål – boken och ljuset – till abstrakta företeelser som minnet och strävan efter insikt.

På utställningen återger fotografierna inte saker direkt; istället hänvisar de till saker via deras frånvaro. Skuggorna återger störningar i ljusets gång och visar hur också perceptionen byggs upp av indirekta spår. Denna idé tar dig uttryck i diptyken Sida 110 & 111, där orden ”näkymä” (vy) och ”näky” (vision) placeras mitt emot varandra. Det första syftar på något utomstående som kan observeras, medan det andra lyfter fram något inre, indirekt eller rentav hallucinatoriskt. Det är just dessa indirekta hänvisningar som är gemensamma för skuggorna och språket: båda är spår av något som är frånvarande. I utställningshelheten poängteras det osynliga, det som finns i bakgrunden, det avbrutna. Vad händer då objektet inte längre är huvudsaken, och betydelser börjar formas av det vi inte ser rakt på?

Tanja Koljonen (f. 1982) bor och arbetar i Helsingfors. Hon arbetar gränsöverskridande med konstgrafik och fotografi, och gör pappersverk samt konstnärsböcker och publikationer som växer till utställningshelheter. Det centrala i Koljonens arbete är det skrivna ordets relation till bilden och hur man genom att blanda dessa kan ifrågasätta läsandets och seendets invanda riktningar och sätt. Koljonen har haft separat- och grupputställningar i Finland och Europa samt deltagit i internationella residensprogram (Leipzig International Artist Program, Leipzig 2018; Kempinski Young Artist Program, Shanghai & Peking 2015; International Studio Program Künstlerhaus Bethanien, Berlin 2014).

Juuso Noronkoski (f. 1983) är en bildkonstnär som arbetar i Helsingfors. Han avlade konstmagisterexamen i fotokonst vid Aalto-universitetet 2015. I sitt arbete kombinerar Noronkoski fotografi, video, ljud, skulptur och skrivande. Det centrala i hans arbete är hur bildernas betydelser byggs upp och hur den visuella upplevelsen formas av rum, tid och materiell närvaro. Noronkoskis verk har visats internationellt, och han har haft separatutställningar i Finland, Tyskland och Japan. År 2024 tilldelades han statspriset i fotokonst.

Centret för konstfrämjande har stött konstnärernas arbete.

Tanja Koljonen & Juuso Noronkoski
En vy, en vision
9.1.–1.2.2026
Fotogalleri Hippolyte

bild: Juuso Noronkoski, Rumsdelare II, 2025