Koppar, högar, skedar, lådor, staplar – Kati Rapias kalejdoskopaktiga Melancholia Still Lifes skildrar förändring och alltings flyktighet. På samma sätt som vanitas-stillebenmålningar påminner om människans dödlighet, livets korthet och den världsliga rikedomens förgänglighet, granskar Rapia livet genom flyttlådors eviga existens. I verksserien packas de saker som organiseras under en livsförändring en i taget i en brun låda.

I Rapias tolvdelade, delvis självbiografiska, dokumentära serie Melancholia Still Lifes förändras elementen med tiden och inget eller ingen förblir till slut som förr. Ursprungligen är kollagen gjorda av bitar av fotografier – de är ihoplimmade av spår av tidigare minnen. För Rapia har subjektiviteten och känslorna hos fenomenen alltid saknats i stillebenmåleritraditionen med rötter i 1600-talet, men i serien som visas på Hippolyte Studio berättar bildernas komposition sina egna berättelser i förhållande till varandra. De symboler och metaforer som fyller historiska stilleben visas med nya resultat i Rapias fotokollage: känslor får kännas och det händer saker.

Rapia har redan länge i sina Still Lifes-serier dokumenterat de staplar, högar, förråd och tvättställningar som skapas i vardagen – de slumpartade kompositioner som människan ständigt lämnar efter sig. Hon började använda kollagetekniken då hon tog examen i fotokonst och bekymrades över fotografiets ogenomträngliga yta. Rapia bestämde sig för att klippa i bitar alla färgkopior hon någonsin producerat och skapa nya arrangemang av bitarna. Rapia leker med fotografiets dimensioner: hon jobbar fram bilderna genom att bit för bit skapa färgytor och ordna dem till en ny helhet. I bilderna kan man se endast materia eller virrvarr, men också ihärdiga, fortlöpande försök att hantera kaos, dömda att misslyckas – en strävan efter någon slags svajande ordning som upprätthåller en illusion av identitet och livshantering. När stapeln faller blir den åter en hög, ett kaos, en livskraft.

You’re walking.
And you don’t always realize it, but you’re always falling.
With each step you fall forward slightly.
And then catch yourself from falling.
Over and over, you’re falling.
And then catching yourself from falling.
And this is how you can be walking and falling
at the same time.

 – Laurie Anderson, Walking and falling, 1982

Kati Rapia är en konstnär verksam i Lovisa. Hon arbetar multidisciplinärt med olika konstarter och använder sig av dokumentära kollage och skriver och ritar serier. Till sådant hon intresserar sig för och är nyfiken på hör olika narrativ och metoder för visuell presentation. Rapia närmar sig ofta sina ämnen genom avskalad humor. Hon tog magisterexamen i bildkonst vid Aalto-universitetet år 2003 (Konstindustriella högskolan) och har hållit ett flertal separatutställningar i Finland. Därtill har Rapia gett ut flera böcker, varav den senaste är Pyrstötähti ja Maailman lopun meininki (på svenska ungefär kometen och känslan av undergång, 2018) som hon skrivit manus för tillsammans med författaren Juha Hurme. År 2018 tilldelades Rapia statspriset för visuell konst i kategorin seriekonst.

Utställningen har fått understöd från Centret för konstfrämjande.

Kati Rapia
Melacholia Still Lifes
Hippolyte Studio
27.3.–26.4.2020
Öppet: tis-fre 12-17, lö-sö 12-16

bild: Kati Rapia, Melancholia Still Lifes, Cups, 2019