Maija Närhinens utställning söker efter tingens gränser. I Närhinens objektinstallationer håller olika föremål på att försvinna i varandra. De jämförs och till och med uppgår i andra likadana eller liknande objekt, i sitt eget närmevärde, som även utställningens namn – symbolen för närmevärde – hänvisar till. Verken finner likheter i sitt material på olika sätt. Ibland baserar sig likheten på matchande färg eller form, även om användningsändamålen kan vara olika. För vissas del har i sin tur flera objekt med samma syfte arrangerats i nya former. I alla verk håller dock det enskilda objektets identitet på att försvinna i massan. I Närhinens bearbetning blir de till färg, linjer och element i verkets rytm.

Maija Närhinens verk granskar gränsytan mellan likhet och olikhet, men också den skenbara beständigheten hos begrepp och kategorier. Även om ett föremål är lätt att uppfatta som bestående och med tydliga gränser, så är det trots allt lättare att ersätta än en tanke eller attityd som rotat sig i sinnet. Objekten som verkar slumpmässiga och smälter och försvinner i varandra, förändras på samma gång till både obetydliga delar av en massa och till individer, vars olikheter är ännu mer slående då gruppen betraktas närmare. Å andra sidan kan de enskilda föremålen som radats upp på en hylla verka som en modell av evolutionsteorin, där formen söker en imaginär perfektion. Bland dessa livlösa föremål är det inte det starkaste och mest vitala föremålet som överlever, utan det som genom summan av tillfälligheter lämpar sig för användning.

Även om Maija Närhinens utställning i princip inte kommenterar konsumtionskulturen eller slöseriet med naturresurser, är det svårt att tänka på föremålen utan att se mångas uppenbara engångsbruksnatur. Att föremålen slängs har inte alltid att göra med värdet, utan snarare objektförhållandet. Föremål borde kanske inte anses vara kortvarig engångsunderhållning, men trots det kan även det att man fäster sig vid saker vara på lika vis tvivelaktigt och oönskat. Gränsen mellan att samla, spara och hamstra kan ibland vara flyktig och detta tema har Närhinen behandlat i sina tidigare arbeten – bl.a. på hennes föregående utställning på Hippolyte.

Maija Närhinen är bildkonstnär från Helsingfors. I sina verk kombinerar hon ofta olika presentationssätt, som tre- och tvådimensionella element, i samma verk. Närhinen är utbildad magister i bildkonst från Bildkonstakademin, där hon som bäst arbetar på sin doktorsexamen i bildkonst. Maija Närhinens verk visas för närvarande på utställningen Jälkiä på Rovaniemi konstmuseum och utöver det medverkar hon  senare i år i Kervo konstmuseums utställning Sininen Planeetta, Borgå Triennale samt Bildkonstakademins Tutkimuspaviljonki #4 i Sandviken i Helsingfors. Närhinens senaste separatutställningar har varit i Galleri Sculptor i Helsingfors (2018) och Hippolyte Studio (2017). Hennes verk finns bl.a. i samlingarna i HAM – Helsingfors Konstmuseum, Kiasma – museet för nutidskonst, EMMA – Esbo moderna konstmuseum, Jenny & Antti Wihurin Rahasto och Nordiska akvarellmuseet. www.maijanarhinen.fi

Maija Närhinen
≈

Fotogalleri Hippolyte
7.5.–30.5.2021
Öppet: tis-fre 12-17, lö-sö 12-16

installationsbilder (nedan): Milla Talassalo