Namnet på Mirimari Väyrynens utställning, Albedo, hänvisar till ett objekts förmåga att reflektera strålning som träffar det. Med sin verksinstallation begrundar Väyrynen hur mänsklighetens utveckling reflekteras på naturen och därifrån tillbaka till människan. Utveckling uppfattas i allmänhet som en funktion med perspektivet i framtiden. Man försöker på förhand beräkna och kontrollera dess förlopp. Hur långtgående perspektiv är det då fråga om för de landskap som utsätts för s.k. geoengineering, dvs. organiserad teknisk manipulation? Vilken typ av utveckling står vi nu inför?
Centralt i Väyrynens arbete är att undersöka frågor relaterade till ekologi och miljö genom landskapsmåleriet. Hon är särskilt intresserad av det samtida landskapet som en process: som en spelplan för kulturella och samhälleliga värderingar underordnad globalisering, förorening och teknologi. John Constable (1776-1837), som målade landskap under uppståndelsen kring den industriella revolutionen, kan ses som skildrare av den orörda naturens värde under en tid av urbanisering och industriell automatisering av samhället. Konsekvenserna av mänsklighetens utveckling har därefter i ökande grad kunnat iakttas i landskapet. I Peru målar byborna topparna på berget Chalon Sombrero vita i hopp om att få glaciären att växa tillbaka och säkra tillgången på vatten. I Schweiz får det årliga täckandet av Rhone-glaciären med vita lakan glaciären att se ut som en pompös studie i vikning. Andra liknande exempel på samtida landskapsmåleri och utveckling finns det förvånansvärt, eller sorgligt, många av.
Installationen som byggts upp i Hippolyte Studio består av målningar kombinerade mer videorutor – av landskap och skrynklad aluminiumfolie. Geoengeneering-metoder för borttagning och lagring av koldioxid har fungerat som inspiration för Väyrynens installation. Landskapen som syns i videorna har filmats vid Hellisiheiði på Island och Adventdalen på Spetsbergen. På båda platserna har man undersökt och utvecklat projekt inom geoengineering, där koldioxid sugs upp ur luften och injiceras upplöst i vatten i porösa bergsformationer under jorden. Där omvandlas koldioxiden till sten på mindre än två år och blir oskadlig på ungefär 10 000 år.
Bildkonstnären Mirimari Väyrynen arbetar främst med måleri och installationer. Hon tog examen från institutionen för måleri på Konstakademin vid Åbo yrkeshögskola år 2001. Väyrynen har också studerat bildkonst vid Kubas statliga konstskola i Santiago de Cuba åren 1997-1998. År 2013 tog hon magisterexamen i bildkonst vid institutionen för bildkonst vid Aalto-universitetet. Väyrynens verk har visats på internationella grupputställningar i Kanada, Vietnam och flera europeiska länder. Väyrynen bodde och arbetade som bildkonstnär i Spanien åren 2002-2014. Hon har beviljats universitetet i Alicantes konstpris (2013), Andalusiska regeringens pris för kvinnliga konstnärer (2010), Emprovimas internationella konstpris (2008) och miljökonstpris (2008) samt Malagas museum för nutidskonsts pris för unga konstnärer (2008). www.mirimari-vayrynen.com
Utställningen har fått understöd från Centret för konstfrämjande och Finska Kulturfonden.
Mirimari Väyrynen
Albedo
Hippolyte Studio
29.11.–22.12.2019
Öppet: tis-fre 12-17, lö-sö 12-16
bild: Mirimari Väyrynen, Albedo, 2019