Vårt förhållande till fotografiet har länge varit i brytning. Möjligheterna med digital bildbehandlingen, kuratering på sociala medier och nu senast artificiell intelligens, har förändrat vår uppfattning av fotografiet som ett dokumentärt objekt. Silja Tusas utställning Mitä jäljelle jää (Det som blir kvar) är en serie kollage i blandteknik, skapade av övergivna familjefotografier. Serien överger det dokumentära, och istället närmar sig konstverken originalbilderna likt minnesbilder. Genom att bearbeta bilderna analogt – genom att klippa, skrapa, måla och bränna – visualiserar verket hur känslor och tid påverkar minnet. Vilket är en mer sanningsenlig version av en händelse – en beskuren, oredigerad ögonblicksbild eller en uppriktigt subjektiv skildring av hela händelsen – är upp till betraktaren att tolka.

Även om serien framhäver bildernas oförmåga att fånga hela sanningen, förnekar den inte deras förmåga att bevara minnen och forma verkligheten. De ögonblick vi väljer ut förvarar bidrar till berättelsen om våra liv. Det vi delar med andra, formar hur vi uppfattas av omvärlden. Utställningen speglar detta urval av bilder i form av ett konstverk, som består av Tusas egna minnen, lånade berättelser samt fiktiva och hypotetiska minnen. Utan att specificera bildernas ursprung visar helheten hur omöjligt det är att nå en annan människas verklighet genom den ensidiga relation som skapas enbart via bilder.

Skapandeprocessen är seriens kärna. Likt molekyler bryts bilderna ned i delar och ordnar sig på nytt, och döden är en förutsättning för födelsen. Genom att förstöra bilder som ärvts från tidigare generationer, släpper konstnären de bevarade ögonblicken in i historien, och de versioner av motiven som finns bevarade i bilderna försvinner för gott. Varje klipp, repa och penseldrag för de försvunna människorna allt längre bort från denna värld, men samtidigt skapar de utrymme för nya minnen och nya tolkningar.

Genom att förstöra undersöker Tusa betydelsens och minnets dimensioner: även dessa minnen, som på samma sätt byggts upp och skildrats, är i slutändan förgängliga. För konstnären är de dock, trots sin ofullkomlighet, dokument av ett levt liv och betydelsefulla ögonblick. Skapandeprocessen tvingar en att stanna upp inför det förgängliga och genom att dröja kvar i ögonblicket blir det lättare att uppfatta vad som verkligen är viktigt för en själv och vad man kan lämna bakom sig och glömma.

Silja Tusa (f. 1999) är en visuell konstnär från Tammerfors, som huvudsakligen arbetar med blandteknik, kollage och fotografi. Hen utexaminerades från programmet i bildkonst vid Tammerfors yrkeshögskola TAMK år 2024.Teman som rör livets flyktighet och oförutsägbarhet är genomgående i Tusan verk. Detta syns både i verkens innehåll och i arbetsmetoden, som betonar användningen av återvunna material. Att söndra det gamla för att skapa något nytt reflekterar livets förgänglighet och alltings inbördes sammanhang genom materialets kretslopp. Att arbeta på villkor av funna material ger slumpen utrymme att sätta sin prägel på verken och tvingar konstnären att avstå från full kontroll. Tusas verk har visats på separat- och grupputställningar i Finland, bland annat på Nykyaika i Tammerfors och på Kulturcentret Caisa i Helsingfors.

Tusas arbete har fått stöd av Finska kulturfonden samt Centret för konstfrämjande (Taike).

Silja Tusa
Mitä jäljelle jää
5.–28.6.2026
Hippolyte Studio